Hej igår och i förgår var jag och shoppade med pappa igår och clara i förgår ;) bilder kommer sen

Jag hade tråkigt så jag gjorde bara nått...........

Huvudet värkte. Jag slog upp ögonen och bländades av det skarpa solljuset. Jag stönade och försökte sätta mig upp med föll utmattat tillbaka. Det kändes som att huvudet skulle spränga. Jag gjorde ett andra försök och lyckades komma upp i sittande ställning. Plötsligt sköljde yrseln över mig och jag sjönk åter igen in i mörkret.

Lätta briser smekte mitt ansikte, som vingslag. Hade jag dött? Jag kände något stryka över min kinden.

- Kathi? rösten lät bekant. Jag öppnade ögonen och blev alldeles stum. 

- Marc? viskade jag hest. Munnen kändes som sandpapper.

- Vad hände? frågade han. Nu la jag märke till att hans ögon var svarta, kolsvarta. Då blev jag påmind om cykelturen där en man hade sparkat ner mig i diket. Jag flög upp på fötterna lite för fort och yrseln kom tillbaka. Marc grep tag i mig innan jag föll.

- Vad hände? sa han och tittade oroligt på henne. 

- J-jag var påvög hem och jag cyklade förbi en k-kille som sparkade ner mig i diket och... och...

- Och? frågade han.

- Jag sprang men han... j-jagade mig och slog mig i ryggen att jag f-föll och... Jag la handen på pannan som att det skulle hjälpa att minnas och ryckte till.

- Slog dig i skallen? avslutade han meningen. Tårarna stömmade ner för mina kinder.

- Jag tror att någon vill döda mig, viskade jag hest. Han drog mig mot sig och kramade om mig. Så hemskt, varför just mig?

Läkaren hade plåstrat om mitt huvud och så var jag klar. När jag kom ut i väntrummet kom Marc fram till mig.

- Jag bjuder på läsk, sa han och log. Vi gick ut genom dörren och fortsatte mot närmaste kiosk. Vi slog oss ner vid parken med läsken.

- Hur hittade du mig? frågade jag och såg på honom.

- Jag körde förbi och såg dig ligga i diket, sa han.

- Men jag såg ingen bil vi gick ju tillbaka, påpekade jag och tog en klunk av läsken. Marc knep ihop munnen till ett hårt stäck.

- Du har rätt, någon försöker döda dig, mumlade han och stirrade rakt fram. Men jag kom dit innan han lyckades göra det, tillade han. Jag stirrade mållöst på honom.

- Du räddade mig alltså? frågade jag stumt.

- Vi går nu, sa han och drog upp mig från bänken.

När vi kom fram till huset vände jag mig om och log. Marc tittade mot skogen.

- Vi ses väll på skolan imorgon? frågade jag. Han vände sig mot henne och log.

- Det tror jag nog, sa han och satte en hårslinga på plats bakom örat på mig. Mitt hjärta tog ett skutt.

- Du passar dom brunett, mumlade han och gick mot bilen.

Här är en bild på mig inte så snygg men..........

Jag ser på Pang på pensionatet. Skit kul dålig bild tyvärr.

Skolan var bara en tråkigt tegelbyggnad. Kathi stönade när allas blickar vändes mot henne. Jag lutade cykeln mot väggen och märkte att alla färdades med bil. Jag hade körkort men mamma vägrade köpa en bil åt mig. Jag gick mot dörren och försökte ignorera blickarna jag kände i ryggen. Jag tryckte upp dörren och höll nästan på att krocka med en hårt sminkad blondin.

- Se dig för, fräste hon.

- Förlåt, mumlade jag och skyndade förbi henne med blicken i golvet.

Efter en stund hade jag fått sitt schema och var påväg till första lektionen. Engelska, jag stönade inombords. Så fort jag kom innanför dörren vändes allas blicker mot mig. Jag rodnade och skyndade mig mot närmaste lediga bord. Jag stirrade ner på mina händer och kände blickarna i ryggen.

- Är hon den nya? frågade någon bakom mig. Jag sneglade över axeln och märkte att en kille betraktade mig. Jag vände snabbt bort blicken igen.

- Ja det är det, svarade någon.

- Hon är läcker, sa killen och jag kände att kinderna hettade. Jag betraktade åter igen mina händer och efter ett tag hörde jag stolen bredvid mig skrapa mot golvet. Jag tittade förskräckt upp och såg in i ett par mörkbruna ögon. Killen bredvid mig flinade och jag blev genast påmind om mardrömmen Jag sköt det genast åt sidan. Visst! Han kanske liknade killen i drömmen men det betyder inte att han tog sig in i min dröm. Jag hade lust att skratta åt mig själv. Jag log blygt tillbaka och upptäckte en glimt av lättnad i hans ögon. Wow du börjar bli bra på att fantisera, tänkte jag för mig själv. Jag sneglade på honom några gånger under lektionen och märkte att han studerade mig. 

I cafeterian köpte jag en läsk eftersom jag hade tappat aptiten. Jag satte mig vid ett ensamt bord och tog en klunk. Jag tänkte på killen på engelskan. Wow jag är nog kär, tänkte jag och log för mig själv.

- Kan jag sitta här? frågade någon. Jag tittade förskräckt upp och såg för andra gången in i dom mörkbruna ögon. 

- Visst! sa jag och rodnade. Han satte sig mitt emot och studerade mig ett tag. Jag skruvade besvärat på mig. 

- Du verkar ha blivit populär här, sa han till slut. Jag stirrade oförstående på honom.

- Va? sa jag förvirrat.

- Alla pratar om hur snygg du är som brunett, sa han och flinade. Jag kände att kinderna hettade.

- Eh... jaså! fick jag fram. 

- Katharina? Eller? frågade han. Eller ska jag säga Kathi?

- Hur vet du vad jag heter? frågade jag och stirrade förvånat på honom. Han skrattade lågt. 

- Alla vet vad du heter och om du pratar om smeknamnet så var det en lyckoträff. Han flinade.

- Jag heter Marc förensten, sa han.

Jag cyklade hem med tankarna på Marc. Jag är defenetivt kär, tänkte jag och log för mig själv. Jag cyklade flåsande upp för en backe och stannade för att hämta andan. Jag sneglade över axeln.

- Inte så konstigt så brant som den var, mumlade jag för mig själv och fortsatte. Plöstligt fick jag syn på en kille med huva som dolde ansiktet. Han gick nonchalant med händerna i fickorna vid vägkanten. Jag blev genast påmind om mardrömmen och svängde ut på andra sidan. Jag bet mig nervöst i läppen när jag närmade sig. Skärp dig Kathi din tönt, det är bara en vanlig människa, tänkte jag. Jag cyklade vidare och fortsatte tänka på Marc. Plötsligt tog han ett hopp mot mig och sparkade till min cykel. Jag skrek och rullade ner för diket. Jag satte mig upp och stirrade skräckslaget på figuren som närmade sig med ett elakt flin. Jag sällde mig upp och rusade mot skogen men halvvägs fick jag ett hårt slag i ryggen och föll raklång på marken. Det sista jag mindes var ett hårt slag i huvudet när jag tog mark och sedan var allt svart...

Dom små husen for förbi utanför bilfönstret. Katihi stirrade på dom mosstäckte trädstammarna. Var detta deras nya hem? En tår rullade ner för kinden och jag strök irriterat bort den. Ingen ide att börja lipa nu, tänkte jag surt. Kathis mamma Isabell sneglade på henne.

- Gumman! Det kommer säkert att bli jätte bra i...

- Börja inte nu igen, fräste jag surt. Jag är ingen liten unge längre jag är faktiskt sjutton. Isabell suckade och svängde in på en avfart framför ett vitt hur med två våningar och stora fönster. Huset är väll okej, tänkte jag och klev ur bilden för att hjälpa till med flyttlådorna. 

När allt var klart gick jag in i mitt nya rum. Jag satte sig i den vita soffan och stirrade dystert ut i regnet.

- Skola imorgon, mumlade jag och bet ihop för att inte börja gråta. Men efter ett tag kunde jag inte hålla sig längre. Jag kastade sig på sängen och grät ut sin förtvivlan.

Jag befann sig på en äng. Det var natt och månen var som ett stort silverklot på himlen. En mörk gestalt kom dök upp vid träden och kom gående med ett elakt flin på läpparna. Jag vände sig om och flydde mot skogen. Jag kände faran som närmade sig och hörde honom hånskratta. Jag sneglade över axeln och märkte att han hade tagit upp jackten och kom närmare. Jag ökade farten och hann just hoppa åt sidan innan jag krockade med ett träd. Jag försökte öka farten yttligare men jag kände en hand gripa tag om halsen. Jag försökte skrika men inte ett ljud kom över läpparna.

- Varför så bråttom härtat? viskade han i örat på mig.

Jag badade i svett när jag vaknade.

- Bara en dröm,  bara en dröm, intalade jag sig själv. Men den hade känts så verklig. Jag ryste till när jag mindes hans andedräckt mot örat.

- Skolan! utbrast jag och hoppade ur sängen. Jag drog på sig ett par jeans och en blus och skyndade sig till köket. 

- Godmorgon gumman! Är du nervös? frågade Isabell och log innan hon tog en klunk av hennes kaffe.

- Lite, mumlade jag bara och satte mig vid bordet med en skål med flingor.

- Jag kommer hem vid fyra tiden. Hon log. Jag hoppas att jag gillar jobbet, sa hon och tog en klunk till.

- Jag hoppas att du gillar skolan, mumlade jag surt för sig själv. Jag sköljde ur skålen och hängde väskan över axeln. 

- Jag går nu, hej då mamma, sa jag och kilade ut innan jag hade fått ett svar. Jag tog cykeln och åkte iväg till skolan.

Det här är min första blogg. Här kommer jag skriva lite om vad som händer i mitt liv